som en fantastisk färgexplosion i grönsakslandet.
ringblommor, krasse, purpurbönor.
ringblommor, krasse, purpurbönor.
snart kommer färgerna även här. björnbären, som växer vilt över häcken från granntomten, börjar skifta i en lilaröd nyans. snart så.
äntligen idag kommer resten av familjen hem. i över en vecka har de varit hemifrån på äventyr i östergötland och göteborg. det har varit både skönt och frustrerande att vara ensam hemma. skönt att kunna vila så mycket som jag har gjort, även om jag har varit på kolonin nästan dagligen så har jag kunnat ta det otroligt lugnt. jag har pratat med barnen på telefon varje dag, mest då stora L. och varje dag frågar hon "mamma, hur mår bebisen?". att vänta på denna bebisen, och dela längtan med sitt barn är väldigt speciellt. kanske är det den bästa graviditeten på ett vis. tvärtemot vad många tycks tro- alltför ofta får jag höra kommentarer och antydningar om att det nu, tredje gången gillt väl inte är en lika stor grej. precis tvärt om är det, skulle jag vilja påstå. när vi väntade L för fem år sedan längtade vi efter barnet, bebisen - men visste ju inte vilken förändring, vilka känslor som skulle komma med henne. när så lillebror M låg i magen längtade vi efter att få uppleva det där igen, men kunde aldrig riktigt veta hur mycket som skulle kunna vara annorlunda. vi fick med honom en helt annan upplevelse av nyföddhetsperioden, med L som engagerad storasyster från första stund. de har en egne relation, som vi kan påverka och påverkas av, men aldrig styra helt. så väntan och längtan nu är inte bara efter barnet. det är väntan med nyfikenhet på vad detta barn ska tillföra och förändra, i syskonrelationen, i familjen, i oss.
och snart är vi där.
äntligen idag kommer resten av familjen hem. i över en vecka har de varit hemifrån på äventyr i östergötland och göteborg. det har varit både skönt och frustrerande att vara ensam hemma. skönt att kunna vila så mycket som jag har gjort, även om jag har varit på kolonin nästan dagligen så har jag kunnat ta det otroligt lugnt. jag har pratat med barnen på telefon varje dag, mest då stora L. och varje dag frågar hon "mamma, hur mår bebisen?". att vänta på denna bebisen, och dela längtan med sitt barn är väldigt speciellt. kanske är det den bästa graviditeten på ett vis. tvärtemot vad många tycks tro- alltför ofta får jag höra kommentarer och antydningar om att det nu, tredje gången gillt väl inte är en lika stor grej. precis tvärt om är det, skulle jag vilja påstå. när vi väntade L för fem år sedan längtade vi efter barnet, bebisen - men visste ju inte vilken förändring, vilka känslor som skulle komma med henne. när så lillebror M låg i magen längtade vi efter att få uppleva det där igen, men kunde aldrig riktigt veta hur mycket som skulle kunna vara annorlunda. vi fick med honom en helt annan upplevelse av nyföddhetsperioden, med L som engagerad storasyster från första stund. de har en egne relation, som vi kan påverka och påverkas av, men aldrig styra helt. så väntan och längtan nu är inte bara efter barnet. det är väntan med nyfikenhet på vad detta barn ska tillföra och förändra, i syskonrelationen, i familjen, i oss.
och snart är vi där.
Oj, jag får skynda mig ut till kolonin, så att allt inte hinner försvinna!
SvaraRaderaEn upplevelse kan aldrig vara likadan, för livet är ju en lång förändringsprocess och hela tiden inträffar saker som ändrar våra upplevelser och perspektiv. Tänk att lilleman ska bli storebror! Det ska bli roligt att träffa den nya och se er tillsammans.
och vi langtar efter att fa se vad det blir for en filur... hejvild som L eller smiley som M? Eller nanstans mittemellan..?
SvaraRaderaOch jag har bokat flyg och hoppas pa att pricka in ankonmsten av lilla grynet:)
x
e
jonas: ingen panik, det blir bara mer och mer för varje dag. nu efter regnig helg exploderar det väl bara ytterligare så snart solen tittar fram igen. kram fina du.
SvaraRaderaemma: vad bra, hurra! när har du bokat?